theyarenotyou.blogg.se

Till: Lisa (moaandlisa.blogg.se)

Jag gick in på det lilla kaféet en bra bit skolan, det låg på ett litet gathörn med fönster som vätte ut mot båtkanalen utanför. Jag gick ofta hit efter skolan. Det var här jag gjorde alla mina läxor och en bonus var att jag kände personalen som jobbade där. Men det var ett lugnt ställe med, oftast inte, så mycket folk. Det var mitt ställe att fly undan till när Justin bara blev för mycket. Justin har "mobbat" mig sen vi var typ 14 och konstigt nog har vi ändå hamnat i samma klass hela tiden. Ibland när jag bara inte klarade av hans grymma ord går jag hit till kaféet. Det var som mitt andra hem. Jag har inte berättat för någon hemma om att han mobbar mig, det är ingen idé, antingen så skulle de inte bry sig, bara vifta bort det, eller så skulle de vilja gå till rektorn och då skulle det bara bli ännu värre.

Jag gick fram till disken med alla kakor & bakelser framför mig.
"Det vanliga?" Frågade Johanna innan jag ens hunnit fram till disken. Jag nickade mot henne och log smått. Jag hade bullat upp halsduken så att den täckte såret jag hade fått över läppen när en av Justin's kompisar slagit till mig. Men det hjälpte tydligen inte att täcka med halsduken för Johanna gick ut bakom disken, fram till mig och drog häftigt efter andan när hon drog ner min halsduk och fick se såret.

"Men Gud?! Har Justin gjort de här?! Den jäveln ska allt få när jag ser honom nästa gång!" Sa hon argt och hötte med näven i luften innan hon kramade mig. Jag hade inte känt att tårarna börjat rinna förens jag hulkade till och kramade om Johanna hårt. När vi tillslut släppte torkade jag snabbt bort tårarna och gick och satte mig vid ett av de små borden med tända ljus på.

Johanna kom snart ut med en bricka med min biskvi på och en kopp rykande kaffe. Jag log tacksamt tillbaka innan hon försvann in bakom disken igen. Jag smuttade på mitt kaffe, det gjorde ont runt såret när jag drack kaffet och åt min biskvi men jag brydde mig inte så mycket.

Jag tittade upp när det plingade till i klockan som satt på dörren. Mina ögon spärrades upp och jag gömde snabbt mitt ansikte i tidningen som jag hade slött bläddrat i.

"Nä men, är det inte nörden som sitter här?"sa han kaxigt. Va fasen gör han här? Jag sänkte sakta tidningen och mötte hans gyllenbruna ögon som stirrade på mig och ett retsamt flin på läpparna. Jag rätade mig upp i stolen lite innan jag försökte låsas läsa vidare i tidningen.

" hallå?! Jag pratar med dig!" Sa han högt och la, förvånansvärt försiktigt, pekfingret och tummen runt min haka och lyfte upp mitt huvud så att jag tittade rakt på honom. Hans kompisar i bakgrunden skrattade till lite åt min rädda min.

"Men va fan gör ni här ut med er! " skrek Johanna till och alla killarna tittade upp på henne.

"Haha, varför kör du inte ut henne istället?" Sa en av Justin's kompisar och peka på mig. "Hon är ju så ful så man klarar ju inte av att titta på na!" Alla killarna skrattade så att de nästan la sig dubbelvikt, men inte Justin. Han bara stod där, han hade släppt greppet runt min haka och kollade på mig med ett konstigt leende som jag inte riktigt kunde tyda. Men det där var droppen. Jag brukar kunna hålla inne mina tårar, men 2ggr på samma dag var droppen. Tårarna strömmade ner för mina kinder.

Jag drog snabbt ut stolen, för snabbt för att den ramlade baklänges, och störtade ut ur kaféet och gick snabbt nedför gatan. Jag kunde höra hur Johanna skällde ut dem och sen att hon ropa på Justin att han skulle komma tillbaka. Jag hörde snabba fotsteg bakom mig och jag tittade snabbt bakåt. Justin kom springandes och trängde sig förbi folk som var i vägen så gott det gick.

"Lisa! Vänta! Stanna!" Skrek han bakom mig men jag ökade bara takten så att jag tillslut sprang. Jag kände att någon tog tag i min handled innan jag drogs in i en gränd och blev upptryckt mot väggen.

Hjärtat dunkade hårt i bröstet, ögonen uppspärrade och andhämtningen snabb. Justin stod framför mig och höll ner mina handleder och hade låren pressade mot mina så att jag inte kunde fly iväg, vilket gjorde att hans ansikte kom extremt nära mitt.

Vi stod så en stund, bara tittade på varandra. Han tog upp sin hand och smekte med tummen över såret på min läpp.

"Förlåt" viskade han, nästan ohörbart.

Sen gjorde han något helt oväntat.
Han släppte taget runt mina handleder och la dem runt min midja istället, drog mig intill sig och la huvudet i min nacke i en hård kram. Jag kände hur han började skaka och jag kände något blött mot min hals och insåg att han grät. Försiktigt, utan att tänka efter, la jag armarna runt hans hals och kramade honom hårt. Vi stod så ett bra tag, tills han lugnat ner sig.

"Jag älskar dig" viskade han och jag spärrade upp ögonen och vi släppte greppet om varandra lite. Jag skakade på huvudet. Nee, han kunde inte vara kär i mig, nörden. Inte efter alla ggr som han har beordrat sina kompisar att slå mig eller alla ggr som hans ord har fått mig att gå i bott. Han tog en slinga av mitt hår som hängde i mitt ansikte och la den bakom örat innan han mimade orden igen.

Ännu en gång idag förvånade, han mig genom att trycka sina läppar mot mina. Jag bara stod där först. Va fan ska jag göra? Ska jag kyssa tillbaka?

Tillslut bestämde jag mig för att kyssa tillbaka och han la ena handen mot min kind.

"Varför?" Frågade jag när vi brutit kyssen. "Jag trodde du hatade mig!"

"Fattar du inte? Fattar du inte att jag hela tiden har skickat andra på dig för att jag inte skulle kunna slå dig själv? Att alla ord jag har sagt är bara för att jag inte visste hur jag skulle prata med dig? Att jag var för rädd? Jag var en jävla mes rent ut sagt. De verkade så mycket lättare att mobba dig, för då kom jag ändå nära dig, men på fel sätt. Jag fattar…" han rabblade på men tillslut tryckte jag mina läppar mot hans för att han skulle bli tyst någon gång. Han var först förvånad innan han besvarade kyssen.

"Det är okej, bara du inte gör det igen!" Sa jag tyst och tittade in i hans underbara ögon. Han skakade häftigt på huvudet och lutade sig och pussade mig snabbt på munnen.

"Såå… emm… asså… villdubliminflickvän?" Rabblade han nervöst och flackade med blicken mot marken.

" vad sa du? En gång till. Låångsamt!"

"Asså… vill du bli min flickvän?" Sa han lite tyst och tittade ner i marken. Nu var det min tur att lyfta upp hans haka.han bet sig i läppen och kollade nervöst på mig. Försiktigt tryckte jag mina läppar mot hans.

"Jag tar det som ett ja!" Flinade han. "Ska vi gå tillbaka till kaféet?" Jag nickade och han tog tag i min hand innan vi gick ut från gränden och vidare mot kaféet.

När vi kom fram var Justin's kompisar inte kvar. Antar att Johanna slängt ut dem. Dörren plingade till när vi gick in och hon tittade upp mot oss och gick med bestämda steg mot oss och tittade argt på Justin innan hon såg våra ihop flätade händer och hon tittade häpet och frågande på mig. Jag ryckte på axlarna och log innan jag lutade huvudet mot Justin's axel.

"2 kaffe tack!" Log Justin och log samtidigt som han kollade mot mig. Han la armarna om mig i en gosig kram. De här skulle nog bli bra, Justin & jag!